Jag har haft en snickare hemma ett par dar. Vi känner varandra sen förut, vi har haft barn i samma klass och han hjälpte mig att bygga en terass en gång. Nu gäller det ett fönster från ateljén till hallen utanför. Ateljén ligger i en källare.
Igår berättade han att han varje år brukar läsa en bok av den nya nobelpristagaren. Han hade just läst ut Bockfesten, tyckte inte att den var så märkvärdig. Jag föreslog att han skulle börja med Staden och hundarna i stället. Han lät måttligt intresserad.
– Hon, förra året, sa han, Herta Müller. Hon var helt hopplös. Jag slutade efter ett tag, det gick inte att fortsätta.
– Man kan inte gilla alla.
– Han turken däremot… vad heter han nu?
Vi sökte båda efter namnet ett tag. Jag hann först.
– Pamuk, Orhan Pamuk.
– Han var riktigt bra. Riktigt bra.
Lämna ett svar