Brända av solen på tv igår, Nikita Michalkovs film om Stalintiden. Jag ville först inte se om den, tänkte att det inte vore samma sak när slutet inte kommer som en överraskning.
Det blev tvärtom. Genom att jag visste hur det skulle sluta fick allt drag av ödesdrama, varje bildruta fylldes med innebörd, sorg, grymhet.
Lämna ett svar